Greedy Geniues
Det här är inlägget har legat i draft-facket i nästan en vecka nu.
_
SVT har bjudit på en intressant insyn i Svensk näringslivshistoria med huvudrollsinnehavarna själva som deltagare. Jag tänker såklart på Wallenberg dokumentärerna om en familj och dess sammhållning . Även om jag tvivlar på hur det beskrivs på svt.se att det är om en familj med ägande utan motstycke i svensk historia. Jag vill minnas att familjen Grip ägde i stort hela Sverige förut. Ni som spelat Svearike vet vad jag menar.
I Kungsholmsnytt förutspår en trio med Ernst Billgren i spetsen att Kungsholmen i folkmun blir Nobelholmen. Förutom att Ernst tror att man förflyttar sig via rör femtio år fram i tiden så kanske dom har rätt i det dom säger. För mindre än fem år sen förutspådde jag att Berzelipark skulle få namnet Wallenbergparken. Berns och Kinateaten ägdes då av familjen och intill låg Investors kontor. Att Raul Wallenbergs monument ligger i parken talade än mer för saken. Berns såldes och monumentet skäms stockholmarna för så vi lär väl få vänta ett tag till på det.
Samma dag gick också en repris av Kamrat Kamprad på tv4plus som är en varm insyn i den svenska möbeljättens syn och tankar på företagande. Till ett soundtrack med fatboy slim och en kalinka verison av james bond temat kopplar han av och talar om sprit och sin fru. Vi kunde följa det hela vidare i Världens modernaste land som tog upp hur svenskarnas rotlöshet fick oss att köpa utbytbara möbler. Och hur rotlösheten sen blev en svensk export.
En annan stor export från Sverige idag är textilbranschen. Svenska företag handlar med helt andra volymer och kan därför stå sig i konkurransen mot Kina. Fredrik Lindström driver testen om hur svenskarnas avsaknad av sammanhållning i familjen får oss att känna gemmenskap genom våra klädmärken.
Problemet med det urbana modet idag är inte det urbana
modet, utan att folk konstant verkar relatera till sneakers,
kepsar och combatmönster så fort ordet "urbant" används
om kläder. Detta istället för att tänka på vad urbant egent-
ligen betyder: Belevat, världsvant, storstadsmässigt. De
som tror att storstadslivet just nu handlar om att rengöra
gympaskor eller gå omkring i luvtröjor är helt snett ute - och
det inte bara för att det är 2007. Det var väl ingen som riktigt
trodde på det 2006 heller. Så långt är vi nog alla överens.
Vi är ledsna om utskicket plötsligt fick en ton av din lokala
modeblogg, men det var helt enkelt länge sedan streetmodet
och det urbana modet var så separerat som denna icke-vinter.
Faktum är att streetmodet och bratmodet för stunden verkar
mer besläktat. För stunden ser man fler fler sneakers inne på
Sturecompagniet än på Spy Bar, då bratsen i sin mode-
efterblivna enfald har fått för sig att sneakern är något väldigt
alternativt och kreddigt........
............. Eller well, preten tioner och en osviklig känsla för vad
som är urbant. Kom hitikväll onsdag och känn dig delaktig.
Dina gamla sneakers kan du kasta på bålet under Svampen.
Ja vad säger man. Kan bara gissa att utskicksförfattaren saknar att få skriva otrevligt i pappformat. Eller så är det här bara chansen att få klaga på den där jävla hiphopbaren han måste dras med.
Att ha sneakers visar på mer deltagande i den globala kulturen än att klä sig likt en utställning från Nordiska Museet. Vill man va inte va brat och ändå gå på Stureplan finns väl bara Annakhan att tillgå. Där kan folk i vanliga vita trainers samsas med de senaste självlysande inköpen från japanresan. Inte direkt för att jag vill föra fram stureplan, också känt som 1900tals stan enlit en viss lokaltidning. Och om den där lokalen under Beneath och AG öppnar nån gång kanske de urbana idioterna eller vad stureplan.se kallade det får ett hem.
En kul grej på nyårsfesten är att Andreas lurade alla att det här två killarna var Klaxon, kända för att inhandla Cheapmonday jeans på Weekdays.
Och jag vet inte om jag trodde på det men några tjejer blev glada.
_
SVT har bjudit på en intressant insyn i Svensk näringslivshistoria med huvudrollsinnehavarna själva som deltagare. Jag tänker såklart på Wallenberg dokumentärerna om en familj och dess sammhållning . Även om jag tvivlar på hur det beskrivs på svt.se att det är om en familj med ägande utan motstycke i svensk historia. Jag vill minnas att familjen Grip ägde i stort hela Sverige förut. Ni som spelat Svearike vet vad jag menar.
I Kungsholmsnytt förutspår en trio med Ernst Billgren i spetsen att Kungsholmen i folkmun blir Nobelholmen. Förutom att Ernst tror att man förflyttar sig via rör femtio år fram i tiden så kanske dom har rätt i det dom säger. För mindre än fem år sen förutspådde jag att Berzelipark skulle få namnet Wallenbergparken. Berns och Kinateaten ägdes då av familjen och intill låg Investors kontor. Att Raul Wallenbergs monument ligger i parken talade än mer för saken. Berns såldes och monumentet skäms stockholmarna för så vi lär väl få vänta ett tag till på det.
Samma dag gick också en repris av Kamrat Kamprad på tv4plus som är en varm insyn i den svenska möbeljättens syn och tankar på företagande. Till ett soundtrack med fatboy slim och en kalinka verison av james bond temat kopplar han av och talar om sprit och sin fru. Vi kunde följa det hela vidare i Världens modernaste land som tog upp hur svenskarnas rotlöshet fick oss att köpa utbytbara möbler. Och hur rotlösheten sen blev en svensk export.
En annan stor export från Sverige idag är textilbranschen. Svenska företag handlar med helt andra volymer och kan därför stå sig i konkurransen mot Kina. Fredrik Lindström driver testen om hur svenskarnas avsaknad av sammanhållning i familjen får oss att känna gemmenskap genom våra klädmärken.
Problemet med det urbana modet idag är inte det urbana
modet, utan att folk konstant verkar relatera till sneakers,
kepsar och combatmönster så fort ordet "urbant" används
om kläder. Detta istället för att tänka på vad urbant egent-
ligen betyder: Belevat, världsvant, storstadsmässigt. De
som tror att storstadslivet just nu handlar om att rengöra
gympaskor eller gå omkring i luvtröjor är helt snett ute - och
det inte bara för att det är 2007. Det var väl ingen som riktigt
trodde på det 2006 heller. Så långt är vi nog alla överens.
Vi är ledsna om utskicket plötsligt fick en ton av din lokala
modeblogg, men det var helt enkelt länge sedan streetmodet
och det urbana modet var så separerat som denna icke-vinter.
Faktum är att streetmodet och bratmodet för stunden verkar
mer besläktat. För stunden ser man fler fler sneakers inne på
Sturecompagniet än på Spy Bar, då bratsen i sin mode-
efterblivna enfald har fått för sig att sneakern är något väldigt
alternativt och kreddigt........
............. Eller well, preten tioner och en osviklig känsla för vad
som är urbant. Kom hitikväll onsdag och känn dig delaktig.
Dina gamla sneakers kan du kasta på bålet under Svampen.
Ja vad säger man. Kan bara gissa att utskicksförfattaren saknar att få skriva otrevligt i pappformat. Eller så är det här bara chansen att få klaga på den där jävla hiphopbaren han måste dras med.
Att ha sneakers visar på mer deltagande i den globala kulturen än att klä sig likt en utställning från Nordiska Museet. Vill man va inte va brat och ändå gå på Stureplan finns väl bara Annakhan att tillgå. Där kan folk i vanliga vita trainers samsas med de senaste självlysande inköpen från japanresan. Inte direkt för att jag vill föra fram stureplan, också känt som 1900tals stan enlit en viss lokaltidning. Och om den där lokalen under Beneath och AG öppnar nån gång kanske de urbana idioterna eller vad stureplan.se kallade det får ett hem.
En kul grej på nyårsfesten är att Andreas lurade alla att det här två killarna var Klaxon, kända för att inhandla Cheapmonday jeans på Weekdays.
Och jag vet inte om jag trodde på det men några tjejer blev glada.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home